Idag uppdagades genom SVT Nyheter förslaget i den kommande LSS-utredningen. Förslaget från utredaren Gunilla Malmborg innebär en inskränkning gällande vilka som ska omfattas av möjligheten till personlig assistans inom ramen av LSS. Barn under 12 år oavsett funktionshinder och vuxna över 80 år ska inte omfattas av rätten till assistans, utan få andra typer av stöd.

Två typer av stöd till barn

För barn innebär förslaget två olika typer av stöd. Det ena stödet benämns som ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär” och riktas till barn över 12 år som har en psykisk funktionsnedsättning och aggressivt utåtagerande beteende. Barn som faller inom denna kategori föreslås kunna få hjälp med en annan sorts assistent som har till uppgift att se till att barnet inte skadar sig själv.

Det andra stödet för barn riktar sig till barn under 12 år och benämns som ”omvårdnad och stöd för barn”. Det stödet kan barn få som har allvarliga fysiska funktionshinder och som behöver hjälp hela dygnet. Denna typ av insats innebär hjälp i hemmet. Vad dessa stöd i praktiken skulle kunna innebära är i skrivande stund inte specificerat.

Oroande utveckling

Om förslaget går igenom innebär det kraftiga inskränkningar för barn som inte hamnar i kategorin för speciellt behov i hemmet. Lagen har tidigare lagt fokus på att alla, oavsett funktionshinder ska kunna vara en del av samhället. T.ex. har funktionshindrade barn med dagens lagstiftning haft möjlighet att med hjälp av en personlig assistent kunna vara med på kollo eller andra aktiviteter, precis som andra barn. I och med det nya förslaget skulle detta inte längre vara möjligt.

Denna utvecklig i Sverige är ytterst oroande. Här pratar vi alltså om barn under 12 år, med funktionshinder. De är alltså några av de mest utsatta i vårt samhälle och kan i många fall inte föra sin egen talan, än mindre rösta. Att förslaget skulle innebära någon form av inskränkning är inte särskilt förvånande, då utredningen tillsattes p.g.a. att regeringen uppfattade att kostnaden för LSS har ökat.

Kostnader för LSS och assistansersättning

Kostnaderna för assistansersättning och LSS kan beräknas på lite olika sätt. Assistansersättningen 2016 beräknades av i Försäkringskassans Socialförsäkringsrapport 2017:4 till 26 miljarder kronor. Gunilla Malmborgs företrädare Désirée Pethrus nämner i en intervju en kostnad för LSS på 70 miljarder kronor 2015. Pelle Kölhed, expert i utredningen förtydligar i en artikel att 70 miljarder är kostnaden för hela LSS och att assistansersättningen uppgår till ca 40% av detta. År 2016 var alltså kostnaden för enbart assistans 26 miljarder kronor.

Det kan diskuteras och funderas på hur mycket det i så fall har ökat. Bengt Westerberg, som var socialminister när LSS-reformen genomfördes menar t.ex. i en debattartikel i Svenska dagbladet den 7 januari att kostnaderna inte har skenat, utan hänsyn måste tas till inflation och att andra grupper idag omfattas av LSS, vilket inte var fallet när reformen infördes. Tar man dessutom hänsyn till att LSS har övertagit en stor andel timmar som tidigare låg inom socialtjänsten, är ökningen enligt Westerberg inte särskilt alarmerande med tanke på att vi talar om en 20-årsperiod.

Jämförelse av kostnader

För att sätta de 26 miljarderna som assistansen kostar i relation till något kan vi t.ex. jämföra med utfallet av statens kostnader 2016. Kostnaderna hittar vi i 2017 års vårproposition. Försvar och krisberedskap kostade 49 miljarder kronor 2016. Migration och stöd till nyanländas etablering uppgick år 2016 till 60 miljarder kronor. Till dessa kostnader kan läggas cirka 10 miljarder i stöd till kommuner landsting och civilsamhället för att kunna hantera den rådande flyktingsituationen. Tillskottet presenterades i regeringens ändringsbudget. Migrationen i sin helhet kostade alltså Sverige 70 miljarder kronor 2016, lika mycket som hela LSS. Migrationen kostade år 2005 drygt 11 miljarder kronor. Jämför vi 2016 med 2005 har alltså kostnaden för migrationen ökat med hissnande 636%.

Ändliga resurser – barnen betalar priset

Regeringen anser att LSS är för dyr och tillsätter en utredning för att komma till bukt med vad de anser är kostnader som skenar. Här står alltså assistansersättningen för 26 miljarder kronor av de 70 miljarderna 2016. Westerberg visar i sin genomgång att det troligen finns naturliga förklaringar till kostnadsökningen för LSS och att det i verkligheten inte är så alarmerande siffror. Därför finner jag det beklämmande att föreslå att inskränka stödet till en av samhällets mest utsatta grupper.

Regeringen vill spara pengar. Den tveklöst största kostnadsökningen de senaste åren har varit migrationen. Istället för förslaget om inskränkningar inom LSS borde regeringen ha fört en ansvarsfull flyktingpolitik 2015 och framåt. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser och att se till helheten. Sverige har inte hur mycket pengar som helst att tillgå. Att tillåta en kostnadsökning för migrationen med 636% är inte ansvarsfullt, och följden blir att vi måste spara in någon annanstans. Det är också orimligt att migrationen ska kosta mer än hela Sveriges försvar och krisberedskap, mycket mer.

I slutändan måste någon alltid betala priset. I detta fallet har tyvärr utsatta barn utan egen talan fått göra det. Det är fullkomligt oacceptabelt och ovärdigt och något jag omöjligen kan ställa mig bakom.